Sagan om Sara och kanelsnäckorna
Sara och Saras pappa bakar kanelbullar. Det är ganska roligt men tar ganska lång tid. Man
måste vänta flera gånger. Sara bestämmer sig för att ge sig ut på en resa medan degen vilar.
Hon kommer till en plats som hon aldrig har sett förut.
Där möter hon tre trevliga kanelkillar.
En av dem visar henne vägen till slottet.
I slottet sitter kanelkungen. Han är snäll men väldigt bekymrad. Han har fått en karta men
kanelkillar kan inte läsa kartor.
“Ingen fara”, säger Sara. “Jag är jättebra på kartläsning”.
Sara tar en titt på kartan.
Sedan klär hon sig varmt och ger sig av.
Efter en liten stund hittar hon skatten. Det är en stor och tung kista som hon bär med sig tillbaka
till slottet.
I kistan finns världens godaste hallonsaft!
Det blir självklart kalas på slottet. Alla kanelkillar är där. Kanelkungen också förstås!
De dricker saft och äter bullar tills de är proppmätta. Sen är det dags för Sara att resa hem.
När hon kommer hem är bullarna färdigbakade. Saras pappa säger att hon får smaka en före
middagen men Sara är redan ganska mätt.
Snipp snapp snut, så var fikastunden slut
Treornas lägerskolekaka
Det här är receptet till Treornas lägerskolekaka. Namnet bär förstås en historia men den tar vi en annan gång -
hitta gärna på ett eget namn med tillhörande berättelse; story-telling är viktigt idag.
På effektivt konsultmanér börjar vi med resultatet (de som har tid kan sedan scrolla ner och lära sig mer…)
En rund kaka äter man lätt själv. Vill man bjuda en hel lägerskola rekommenderas långpanneformatet och då multipliceras grundreceptet med fyra (4). Alltså, en lägerskola motsvarar fyra Elisabet… Nu kör vi…
Först ska man bestämma sig för att baka. Sedan ska man bestämma sig för vad man ska baka.
Det finns ju några olika brödtyper att välja mellan. Den här gången får det bli Treornas lägerskola
för den är nästan alltid god. Det är faktiskt sant.
Man tittar på ingredienslistan:
- ett ägg
- två deciliter socker
- en deciliter (ungefär hundra gram) smält smör
- två deciliter vetemjöl
- en tesked bakpulver
- frukt (ja, här får man faktiskt välja själv – tips från coachen är äpple, rabarber, blåbär eller nektarin).
Att frukt är godis är inte sant)
-valfri extra ingrediens (detta är överkurs, när man lyckats med grundreceptet ett par gånger kan
man testa att lägga till lite kardemumma, kanel, vaniljsocker eller något helt annat)
man behöver också lite smör och ströbröd till formen!
Man tittar i skafferiet för att kontrollera att man har alla ingredienser hemma. Det har man oftast inte. Då har man några olika alternativ: skriv om receptet, utnyttja grannsämjan eller gå och handla.
Den här gången får det bli affären. Där kan man passa på att konsumera diverse roliga saker.
När man kommit hem igen är det dags att tvätta händerna innan man får börja baka.
Så…
Nu sätter man igång ugnen; etthundrasjuttiofem grader varm ska den vara.
Sedan ska ägg och socker vispas i en skål. Pösigt ska det bli. Fluff fluff.
Är man stark så väljer man handvisp och är man svag så väljer man elvisp. Man kan också låta
ens elavtal få spela en roll i valet av verktyg.
Sedan rör man ner mjöl, bakpulver och smält smör. Det ska bli en slät, ganska tjock smet.
Om det blir en surdeg har någonting gått snett. Då gör man bäst i att bryta ihop, äta lite snabba
kolhydrater och börja om.
När man är nöjd med smeten häller eller kletar man ut den i sin smorda och bröööade (brödade?),
alternativt med bakplåtspapper klädda form. Man placerar ut bitar av frukt eller bär i ett fint mönster,
eller helt slumpartat. Sedan ställer man formen långt ner i ugnen och väntar i trettio till fyrtio minuter.
Passar på att diska eller att uppdatera sin Facebookstatus med något husligt – kanske bjuder man
in till ett fikaevent med bästisarna. Hoppet för spontanitet lever än!
När det luktar lagom gott och kakan är lagom brun är man klar.
Glöm nu inte kaffet!
Sagan om Lovisa och Storsjölodjuret
Lovisa bor i en stad vid en sjö,
med berg runtomkring och en Frösö.
Hon gillar att åka skoter i snön
men helst vill hon ha sommar och bada i sjön.
Så en dag blir det äntligen sommarväder
och Lo tar fram sina badkläder.
Hon ropar “Jippi! Nu ska vi snart bada!!
Pappa ordnar fika, det kan inte skada.
Vattnet är skönt och Lovisa stänker
men längre ut något otäckt blänker!
“Hjälp! Ett monster!”, ropar Lo nu.
“Här kan man inte simma ju”.
Pappa tröstar, mamma kramar
“-Hör ni? Det är ju någon som jamar!”
De tittar ut över sjöns djupa vatten:
Ett storsjölodjur; det var som katten!
Han är faktsikt inte stygg
så lilla Lo kan vara trygg.
Lo blir sjölodjurets vän,
de badar hela sommaren.
En dag packar de familjens bil
och åker söderut, mil efter mil.
Lilla Lo ska flytta långt,
för Östersund har blivit trångt.
I Göteborg där Lovisa nu bor,
finns vattendjur med stora klor
men inget Lodjur någonstans,
hon söker efter en blänkande svans
Så en dag får Lovisa syn
på sin vän i vattnets bryn.
Nu håller de ihop i vått och torrt,
sin kompis vill man aldrig tappa bort!
leave a comment